Kluven?

Splittrad?

Dragen från två håll?

Ja, det är frågan, eller det är KÄNSLAN!

Satt i dag och fixade inbjudningar till Änglas kalas för vänner och släkten och skulle maila ut den till alla sen och då var det som anligt men sen så kom jag till mormors mailadress och var såååå nära på att klicka i den för att maila henne inbjudan men då slog det mej ju att hon inte finns bland oss längre, hon är inte här, hon är borta! Och det var en sån tung känsla, en känsla av obehag över att veta att hon inte finns här hos oss längre.

Det är inte första gången jag har tänkt eller varit på väg att ringa henne men så kommer jag på att hon inte finns.

Tårarna brände bakaom ögonlocken, så nära. Usch vad jobbigt det är att veta att mormor inte kommer att fira Änglas 3-årsdag, att hon inte kommer vara med på julafton, under påsken och alla dom högtiderna. Inte på min födelsedag heller, är så hemskt. Vill inte, vill ha min mormor tillbaka, vill att hon skulle överleva, besegra allt. Men det gjorde hon inte, hennes lilla kropp orkade inte och är glad att hon slapp lida så mycket som hon skulle ha fått göra. Så är väl glad att det gick fort men ändå inte för mormor ska ju finnas här för alltid, min älskade mormor!

Det är inte rättvist!!

Kom tillbaka till oss mormor, vi behöver dej!

Jag älskar dej, mormor!