familjenpa2

Direktlänk till inlägg 21 oktober 2011

Utveckling

Av Christina - 21 oktober 2011 09:18

2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.


"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.


2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen.


Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota, stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg. Mycket aktivitet och livslust.


Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.


En 4-åring är ofta en ängel borta och hemsk hemma. Det är precis som det ska vara. "Lilla tonåren" brukar man kalla 6-årsåldern för. Rastlös, med myror i kroppen och tvära kast i humöret: gnäll, ilska, irritation och så plötsligt väldigt glad.

4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre.


4-åringen har en bra självkänsla och tror på sin egen förmåga. Världen öppnar sig och barnet söker sig allt längre från mamma och pappa, men behöver förstås också den trygga basen hemma. Ena stunden stor och kapabel, nästa stund liten och mammig och pappig. Det är motsatsernas tid.


Kompisarna blir allt viktigare. Barnet lär sig ta hänsyn, samarbeta, kompromissa, vänta på sin tur och empatin vaknar. Förstår och vet allt mer, också om hot och faror och blir därför ofta mer ängsligt. Vågar till exempel inte gå på toa själv. Mörkrädsla och mardrömmar är vanligt liksom tankar på döden.


Kroppsligt händer också mycket. Vid 4 år försvinner det bebisrunda. Barnet lär sig behärska kroppen och övar på att gå balansgång och hoppa högt och långt. Så kallad växtvärk är vanligt. Det är svårt att vara stilla.


Jag vet inte alltid vad jag ska göra när Ängla hamnar i sina trots perioder men ja, det känns skönt att läsa lite om det och hoppas att man inte är helt ensam, vilket det ibland känns som. Sammtidigt som allt detta är något hon OCH jag ska gå igenom, även om det är jobbigt vissa gånger, så älskar jag verkligen livet som småbarnsmamma, med allt vad det innebär.

 

Just nu händer det VÄLDIGT mycket i både mitt och Änglas liv, saker som förändras, det är både på gott och ont men i längden blir det nog bra, eller det måste bli det.

 

Nä, nu blir det till att göra sig klar, trots förkylning.

 

Puss och kram från familjen på 2

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Christina - 9 mars 2013 18:41

Resulterade i en massa tjafs och extrem kaxighet från dottern!! Vet inte vad jag ska ta mig till längre när hon sätter i gång. Prövar allt eller det mesta i alla fall. Hon får gå in på rummet, pratar lugnt med henne, skriker, blir arg och ja you name...

Av Christina - 13 januari 2013 22:14

Usch och fy vad jag har mått dåligt denna vecka. Varit så deppig och trött, bara gjort det som jag har behövt så som jobbat, lagat mat och myst och varit med Ängla. Allt annat har jag struntat i, inte orkat med det. I dag har varit första dagen som j...

Av Christina - 10 januari 2013 18:28

Ge mej kraft, ge mej ork! Vad är det här? Haft semester i nästan 2 veckor och känner mej inte ett dugg utvilad. Är så trött och orkeslös, orkar knappt med nånting. Känner mig deppig också, vet inte vad det är och förmodligen går det över men just n...

Av Christina - 3 januari 2013 00:23

Nu längtar jag hem!

Av Christina - 30 december 2012 23:10

Nu är vi äntligen i fjällen, som vi har längtat!! Bara få vara och busa och leka i snön, vilket vi kunnat gjort hemma också då det är ungefär lika mycket snö där som här. Men blir på ett annat sätt här än hemma. Bilresan gick förväntansfullt bra....

Presentation


Hejsan!

Här får du följa vardagen som ensamståendemamma. Bloggar lite om allt möjligt som händer i vårt liv, både glädje och sorg. Kommentera gärna och visa att du varit här.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards